I ett hus från 1886.

Allahelgona, det är väl då man ska tänka på kärlek? Tänka med kärlek.

Att sitta i ett litet gult stenhus från 1886,
i skrynkliga chinos,
dricka starkt kaffe,
ur en vit kopp med fula handmålade blommor.
Tänka på kärlek.

Ha frusna tår,
titta på när löven faller utanför.
Höra morfar gnola i rummet intill.
Tänka på kärlek.
 
Vänta på att mörkret ska falla,
för att tända ljus vid morfars hjärtas grav.
Veta att mormor ser på ovanifrån,
fast man har skrynkliga byxor.
Tänka på kärlek.
 
Se hundratals blommor och ljus,
ta min lillebrors hand,
dra halsduken tätare om öronen,
fuktiga ögon,
rosa kinder.
Tänka på kärlek.
 
Allt tänk har bara lärt mig en sak.
Jag har himla mycket kärlek.
Att ge, att få.
Underbart.

Att få tänka med kärlek.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0